Måndag 28/2
Vi kom TIDIGT till Luton men kön var lång och slingrande till passkontrollen.
Flyget skulle gå 7.30 men vi fick reda på att det skulle bli en viss försening till Barcelona, pga snöoväder! Vi fick vänta på flygplanet ca 2 timmar.
Resan tog 2 timmar och vi flög över Pyrenéerna. Mycket snö på bergen. Vi landade i Gerona kl. 12.30 och två bussar kom snart och hämtade oss. Bussen körde på berget Montjuic där det finns parker med kaktusar och palmer. Den stannade på Placa d'Espanya. Vi köpte fyradagarskort föt T-banan till Liceu. Vårt "ställe", ett pensionat Dali, låg nära Casa Bruno Quadros. Fasaden var japaninspirerat & en gång i tiden låg där en parplybutik. I hörnet av byggnaden fanns en staty format som ett paraply och en drake.
En trevlig spanjor jobbade i receptionen och vi fick nyckel till rum 414. Vi betalade 189 euros for 2 personer, 4 nätter.
Hissen var bra underlig och vi kom snart på att om man böjde knäna en aning kunde man undvika ryggskott eller annan fysisk skada då den stannade med ett häftigt ryck.
När vi klev in i rummet var det som att kliva in i 70-talet! Med brun plastmatta och gammeldagsa lakan som man viker över en filt.Filten påminde mig om sådana bruna allergi filtar man hade på den gamla goda tiden med en stor bild på en häst tex.
Men det fick duga. Läget var suveränt och vi skulle trots allt bara sova där.
Efter att vi lämnat väskorna på hotellrummet begav vi oss ut på Les Rambles, Barcelonas mest kända gata. Där fanns bl.a. kiosker och djuraffärer. Väggarna var skjutbara så de kunde stänga igen dem om kvällarna. Alla möjliga djur var till salu, fåglar, kaniner, ödlor, spindlar. Vi såg en alldeles vit duva i en bur men när den flaxade var den alldeles ceriserosa under vingarna. Blommor såldes också på flera ställen i många fina färger.
Vi hittade en restaurang som verkade bra och beställde baguettetapas med diverse pålägg på. Gott!
Vi gick till Placa Portal de la Pau där Columbus står staty och vidare till Port de Barcelona, vid vattnet. Det var kallt ute, den kallaste vintern i Spanien på 20 år och då drar jag dit!
Det fanns en stor galleria där, Port Vell, med bla teatermasker och Sesame Street figurer till salu.
Vi tog vägen tillbaka mot Les Rambles via strandvägen, där det växte palmer i olika storlekar. Vi tog ett par glas vin på ett mysigt café vid Placa Portal och funderade på vad vi skulle roa oss med följande dag.Därefter gick vi till Champion, en mataffär, och köpte lite vatten och nötter att ha på rummet.
Tisdag 1/3
Sol men mycket kallt i skuggan.
Vi åkte till Segrada Familia, en stor basilika ritad av arkitekten Antoni Gaudi. Den började byggas 1882 men är inte färdigbyggd än. Hans idéer om hur den ska se ut när den är klar är helt otroliga. Bl.a. ville han att ett stort torn ska resas i mitt bland de torn som redan finns och smyckas med ett stort kors högst upp.
Vi åkte upp i ett torn och det var tillräckligt högt för att vem som helst skulle få svindel. Det blåste rejält men utsikten var fin. Det fanns en bro mellan tornen som man måste gå över för att kunna ta sig ner igen. I det andra tornet kunde man fortsätta uppåt några meter.
På vissa ställen inne i kyrkan kan man strosa runt trots att det inte är färdigbyggt än. I taket sätter de upp gipsbitar med mosaik - som ett pussel.
Gaudi dog 1926, han blev överkörd av en spårvagn.
Vi fikade på ett café på Mallorcagatan. Matt glömde guideboken där så vi sprang tillbaks och hämtade den.
Sedan turistade vi vidare: såg det vågiga huset - Casa Mila - samt Casa Batillo där balkongerna ser ut som masker.
På väg tillbaka till Les Rambles besökte vi ett antal skivbutiker.
På kvällen åt vi tapas på en Euskal Sukaldari restaurang, en tapasbar. Det var riktigt gott. Sedan gick vi till en Australiensk pub innan vi drog tillbaks till hotellet.
Onsdag 2/3
Sol, kallt och lite regn.
Varje morgon omkring kl 7.30 börjar alla tusen kyrkklockor runtom att ringa. Sedan ringer de varje hel-och halvtimme.
På Les Rambles har de små affärerna öppnat och de levande statyerna, t.e.x två bronsfärgade änglar, har sminkat sig klart och börjat jobba.
Vi köpte frukost på Champion, mataffären. Det blev Pina Colada yoghurt och en varm mördegspaj med tonfiskfyllning.
Därefter åkte vi till Montjuic och tog cabletrain upp till berget. Vi promenerade vidare upp på berget och tog kort på utsikten. Vi kom till en plats med utsikt över Medelhavet. Där tog vi kort vid en stor damm och skrev vykort till nära och kära. Många turister som kommit dit i bussar var där också.
Vi fortsatte upp till slottet Castell de Montjuic innan vi fortsatte mot Anella Olympica, OS-byn. Alldeles öde och lite spöklikt ligger den där sedan Sommar OS 1992.
Lunch intogs på exotiska McDonald's, där en arbetare jobbade hårt med att få ut duvorna från restaurangen. Jag köpte lite kläder på El Corte Ingles, den största spanska affärskedjan.
På kvällen åt vi middag på TapaTapa, en av de största tapasrestaurangerna. Matt beställde bl.a. komage bara för att prova, det var lite slemmigt. Jag beställde räkor i vitlöksolja, palmhearts och seafoodröra och tonfisk i mördeg.
Torsdag 3/3
Klockorna runtom väckte oss kl. 7.30. En kvinna i närliggande rum hade hosta och förde en världens liv så det var bara att gå upp.
Vi var på den stora marknaden St joseph och fotade. Jag köpte en paradisfrukt, rosa skal, vitt kött med svarta små kärnor. Totalt smaklös!
Vi köpte frukost på Champion igen och sedan promenerade vi till stranden. Den enda varma dagen då jackan åkte av! Vi tog kort på Medelhavet och kände på vattnet, som var blått/grönt och fullt av liv och rörelse. Stora vågor slog upp på stranden.
Därefter tog vi bussen till stan och forstatte med T-bana till Gaudis Parc Guell. Från T-banan till Guell var det kanske 1000m så vi var bra trötta i benen när vi kom fram. Branta backar upp och ner. Parc Guell var ett beställningsarbete från Guell till Gaudi. Det var tänkt att bli en utopisk trädgårdsstad men endast två hus uppfördes eftersom pengarna tog slut. I trappan fanns en stor drakfontän i mosaik och välkomnade oss. Vi vilade på den slingrande bänken och gick upp mot stenhögen som skulle ha blivit en kyrka. Det som skvallrar om att det skulle ha blivit en kyrka var ett kors på toppen. Utsikten var riktigt fin härifrån.
Väl tillbaks till Les Rambles igen var benen tröttare än tröttast. Vi hade tidigare hittat en mysig vin-och sprithandel vid Placa de Reial och där köpte jag en likör - Crema de Catalunya samt lite souvenirer. Jag köpte även fina blå gnistrande örhängen i en av "The Colbys"affärerna som fanns i närheten av vårt vandrarhem.
Middagen intogs på Tapa Tapa igen, bla camembert med jordgubbssylt.
På Los Tarantos, vid Placa de Reial, såg vi en flamencoshow. Gitarristen och sångaren spelade och sjöng tills dansarna klev av scenen med svetten drypandes från pannan.
Fredag 4/3
Vi checkade ut och gick till marknaden igen. Jag köpte serrano, skinka från grisar som endast äter ekollon och gräs.
Vi var till kaktusträdgården på Montjuic, vilka kaktusar!
Sista måltiden intog vi på Tapa Tapa förstås. Matt beställde torkad och panerad småfisk som påminde om kattmat!
Vi fördrev tiden på varuhuset El Corte Ingles, där Matt köpte en parfym till mig - Blue Marina.
Vi kom till flygplatsen 18.30 och fick veta att flyget var försenat från 22.20 till 01.20 p.g.a snö på Luton Airport! Sedan blev det ännu värre: planet ställdes in helt.
Alla passagerare som skulle flyga med Easyjet inkvarterades på flygplatsens hotell. Vi träffade ett engelskt par som vi pratade med tills vi fixat ny resa hem följande dag.
På hotellet fick vi buffe - gratis! Sängen på hotellet var ungefär lika stor som hela Gotland.
Resan hem följande dag gick som smort.
tisdag 17 augusti 2010
New York 2003
Då var äntligen den stora dagen kommen som jag väntat på sedan augusti. Jag jobbade som vanligt i år 2 på fredagen och var inte alls nervös eller så inför min resa, den kändes alltför overklig.
När jag kom hem från jobbet packade jag ner det sista och hann även vila en timme.
Mina föräldrar skjutsade mig till flygplatsen. Där träffade jag en kvinna som skulle till London hon med, Angelika hette hon. Hennes familj var på plats för att säga hej då till henne och vi fem satt och pratade en stund.
När Angelika och jag passerat säkerhetskontrollen och anlänt till taxfreen hör jag någon ropa: Hej Helena!
Det var Therese och hennes familj. Vi växte upp i samma område. Vi satt och pratade ganska länge eftersom flyget var 1h försenat. Vi hade sällskap på planet också. Matt sms:ade "Hejsan Hella! All packed and ready to go? Just drop me a text when you get on the plane. I'll have some supper ready when we get back. See you!"
Väl framme i Stanstead fick vi vänta länge och väl på våra väskor men när jag äntligen fick min sa jag förstås hej då till Therese & co och sprang mot utgången. Där stod Han med stort H och väntade på mig. Ofattbart att äntligen få se honom igen. Stor kram och kyss, sedan tog han min stora väska i ena handen och min hand i den andra och vi gick till bilen. Vi pratade non stop under den 1,5h långa resa till Slough.
Vi kom dit ganska sent och fick inte mer än 2-3h sömn.
5.30 på lördagsmorgonen kom taxin och hämtade oss. Flyget gick från Heathrow. När vi skulle kliva ombord fick vi inte våra platser för en stol var sönder. Vi klev på sist. Men vi fick bra platser ändå, jag fick fönsterplats. Då får vi veta att alla måste kliva av planet eftersom det inte blivit undersökt ordentligt. Alla dryga 300 passagerare fick gå igenom samma procedur igen med passkontroller etc. Allas platser kontrollerades och vi fick inte samma som vi hade. Typiskt! Av tre platser fick jag mittplatsen och Matt fick den närmast mittgången.
Planet lyfte 11.10 istället för 8.40. Men ok, vi hade ju våra tv:n och jag tittade på "Pirates of the Carribean", läste och lyssnade på musik. Matt tittade på "Terminator".
Vi fick välja vad vi ville ha att dricka, vin, drink. Jag valde juice. Sedan serverades lunchen. Den var säkert god - om man gillar svamp! Jag blev inte mätt...
7h och 40 min senare landade vi på JFK i New York. 18.50 UK time, 13.50 NY time.
När vi hämtat våra väskor och gått igenom kontrollen tog vi först buss till T-banan och det var långt! Vi färdades trots allt endast inom flygplatsområdet. Väl framme vid T-banan fick vi vänta ett tag på tåget, som när det väl kom var alldeles fullt. Vi suckade, men det skulle ju komma ett nytt tåg snart. Det var lika fullt! Matt var nära att krevera och jag passade på att fota honom. Tredje gången gillt.
Matt har bott i NY en månad och vairt där en gång förut så han hittade bra. Tur var väl det! Han hade koll på allt. T.ex. när vi skulle åka T-bana var jag nära att flera gånger bara hoppa på ett tåg som jag trodde var det rätta medan Matt gick vidare för att vårt tåg gick från en annan perrong en trappa ner.
Hotellet vi bodde på hette Thirty Thirty och låg nära Empire State Building. Det var modernt och stilrent. Vårt rumsnummer var 729 och låg på 7:e våningen. Vårt fönster vette mot en skrapa några meter längre bort så utsikten var inget vidare. Matt sa en dag när han kollade vädret:
"Jag ser en sol omkring 12 våningar längre upp!"
Vi var ganska trötta på lördagen men vi begav oss till Little Italy dår vi åt på en liten restaurang. Det var långa köer till alla restauranger dår i Italy. Maten på restaurangen var helt ok men vi var nog för trötta för att orka bry oss.
"On a Sunday in Battery Park"
En härlig dag. Det var så varmt att ett linne och kjol inte vore helt fel. Och det var slutet på oktober. Dagen började med en riktig amerikansk cheescake i ett mysigt fik vid Flatiron, den allra första skyskrapan.
Sedan drog vi vidare till Battery Park. Vi tittade på alla foton som såldes där, många kort på vyer over NY och WTC - före och efter 9/11. Några "efter"bilder visade ljusstrålar från platserna där WTC en gång stod.
Vi köpte biljetter till Ellis Island och Frihetsgudinnan på Liberty Island. Båten gick först till Liberty. Det var en mäktig känsla att se henne på riktigt. Jag kunde ana hur alla miljoner invandrare som kom till NY kände sig när de - efter många månaders resa över havet - slutligen fick se denna skapelse.
P.g.a. renovering gick det inte att gå upp så vi fick nöja oss med att gå ett varv runt henne samt ta en titt i det provisoriska souvenirtältet.
Färden fortsatte till Ellis Island och jag rös när jag kom dit. Att få se det på riktigt! Huvudbyggnaded renoverades för 12 år sedan men sjukhuset hade igenbommade fönster. Det fanns många byggnader där för olika behov, men endel sändes tillbaka till hemlandet igen tex. om de var sjuka och det saknades botemedel.
Jag tog så många kort därinne och bytte rulle. Ett stort misstag begicks då! Jag satt in samma rulle IGEN! Så klanigt. Och jag märkte det inte förrän dagen efter.
Väggarna andades historia och vid renoveringen av huvudbyggnaden fann man "grafitti" från människor som spenderat en del av sitt liv där. Vad som stod vet jag inte, det gick inte att urskilja. Men det går att gissa. Jag hade säkert skrivit något om mitt hemland eller om min framtid i det nya landet. Kanske om de jag saknade eller de som skulle möta mig.
Vi letade svenska foton, pengar och andra föremål och hittade det. Någon hade tagit med sig en bibel som var så stor och tjock att den måste ha varit en börda att släpa på!
Vi stannade på Ellis Island i 3 timmar och åkte sedan tillbaks till Manhattan. Vi promenerade längsmed stängslet vid WTC. Det är bara ett stort hål där nu och ett kors i byggstål som minner om händelsen den 11 September för två år sedan. Det var så overkligt och jag hade svårt att föreställa mig hur vyn över NY såg ut när WTC fortfarande fanns trots att jag sett det på TV otaliga gånger. Att se det i verkligheten är en helt annan sak.
Vi åt middag på TGI Friday och den maten var riktigt god. Mina ben och fötter värkte efter alla timmar vi promenerat.
Vi köpte några vykort och tog oss tillbaka till hotellet. Planen var att vila några timmar innan vi skulle bege oss till Empire State Building. Jag slocknade direkt medan Matt tittade på TV. Han väckte mig kl 20 men jag orkade inte gå upp. "En liten stund till" sa jag och slocknade igen. Det blev en lång stund för när jag vaknade nästa gång var klockan 23 och Matt sov han också.
Vädret var något sämre på måndagen. Vi åt "breakfast to go" som riktiga New Yorker bor. Jag åt en bagel med cream cheese & soltorkade tomater. & det blev kanelkaffe till det. Det fanns hur mycket som helst att välja på!
Eftersom vi gjorde så mycket minns jag inte allt i ordning så jag ska berätta lite snabbt om resten av vår resa.
Vi var upp i Empire State Building en blåsig förmiddag. Det var högt och man kände hur det svajade. Eftersom jag är lite höjdrädd retades Matt med mig genom att sticka ut huvudet genom stänglset och säga "Vågar du göra såhär?". Det gjorde jag inte.
Vi var till Strawberry Fields Memorial i Central Park. Det är en park som är tillängnad John Lennon. Där fotograferade vi John Lennon's minnesmärke,en cirkel i mosaik med ordet "Imagine" i mitten, vackert dekorerat med blommor.
I en park utanför en restaurang var buskarna klippta i olika former, ex. björn, häst, gorilla och det var extra festliga med ljusslingor. Sedan var vi till Chelsea Hotel, som sägs ha varit Janis Joplins favorithotell samt att det var här som Sid Vicious påstås ha mördat sin flickvän Nancy Spungen 1978.
En dag var vi på en Farmer's Market i Times Square. Jag köpte varm äppelcider som verkligen smakade höst. Det var bland det godaste jag har druckit. Vi köpte även en pumpapaj.
Det låg en stor bokhandel vid Times Square där vi spenderade flera timmar och flera dollars.
Vi besökte Macy's också men där inhadlades nada. Men på Dunkin Donuts köpte vi en munk med jordgubbsglasyr, supergott!
Vi köpte mat "i lösvikt", i en plastlåda. Där fanns biff, friterade räkor, kyckling, grönsaker mm. I en annan låda la vi efterrätterna - jelly & melon mm.
Sista kvällen lyckades vi få tag på två biljetter till musikalen "Chicago". Broadway var en upplevelse jag fick gåshud av och musikalen var bra.
På onsdagskvällen tog vi oss till JFK igen. Planet gick vid 20-tiden. Det var häftigt att se NY från ovan, alla lampor. Vi åt middag på planet och sedan kände vi oss ganska trötta.
Jag vet inte hur länge jag hade sovit när jag vaknade av att Matt fällde ner bordet. Det var dags att äta igen. Jag var helt borta och mycket trött så jag ville inte ha någonting.
Senare frågade jag honom varför de serverade kaffe mitt på natten.
"Det var ju frukost". Ooops, tidsförskjutnignen hade gjort att klockan blev sju snabbare än en hund blinkar.
Jag stannade ytterligare en dag hos Matt innan det var dags att åka tillbaka till Sverige. Men trafiken var så dålig att vi inte hann i tid! Jag kom till Stanstead 30 min innan planet skylle lyfta så det var bara att boka om biljetten till nästa dag.
Då gick det bättre och jag kom till Västerås som planerat. Mina föräldrar hämtade mig och det var så finklädda att jag knappt kände igen dem.
"Man ska vara finklädd när någon kommer hem från Amerika!", sa mamma.
När jag kom hem från jobbet packade jag ner det sista och hann även vila en timme.
Mina föräldrar skjutsade mig till flygplatsen. Där träffade jag en kvinna som skulle till London hon med, Angelika hette hon. Hennes familj var på plats för att säga hej då till henne och vi fem satt och pratade en stund.
När Angelika och jag passerat säkerhetskontrollen och anlänt till taxfreen hör jag någon ropa: Hej Helena!
Det var Therese och hennes familj. Vi växte upp i samma område. Vi satt och pratade ganska länge eftersom flyget var 1h försenat. Vi hade sällskap på planet också. Matt sms:ade "Hejsan Hella! All packed and ready to go? Just drop me a text when you get on the plane. I'll have some supper ready when we get back. See you!"
Väl framme i Stanstead fick vi vänta länge och väl på våra väskor men när jag äntligen fick min sa jag förstås hej då till Therese & co och sprang mot utgången. Där stod Han med stort H och väntade på mig. Ofattbart att äntligen få se honom igen. Stor kram och kyss, sedan tog han min stora väska i ena handen och min hand i den andra och vi gick till bilen. Vi pratade non stop under den 1,5h långa resa till Slough.
Vi kom dit ganska sent och fick inte mer än 2-3h sömn.
5.30 på lördagsmorgonen kom taxin och hämtade oss. Flyget gick från Heathrow. När vi skulle kliva ombord fick vi inte våra platser för en stol var sönder. Vi klev på sist. Men vi fick bra platser ändå, jag fick fönsterplats. Då får vi veta att alla måste kliva av planet eftersom det inte blivit undersökt ordentligt. Alla dryga 300 passagerare fick gå igenom samma procedur igen med passkontroller etc. Allas platser kontrollerades och vi fick inte samma som vi hade. Typiskt! Av tre platser fick jag mittplatsen och Matt fick den närmast mittgången.
Planet lyfte 11.10 istället för 8.40. Men ok, vi hade ju våra tv:n och jag tittade på "Pirates of the Carribean", läste och lyssnade på musik. Matt tittade på "Terminator".
Vi fick välja vad vi ville ha att dricka, vin, drink. Jag valde juice. Sedan serverades lunchen. Den var säkert god - om man gillar svamp! Jag blev inte mätt...
7h och 40 min senare landade vi på JFK i New York. 18.50 UK time, 13.50 NY time.
När vi hämtat våra väskor och gått igenom kontrollen tog vi först buss till T-banan och det var långt! Vi färdades trots allt endast inom flygplatsområdet. Väl framme vid T-banan fick vi vänta ett tag på tåget, som när det väl kom var alldeles fullt. Vi suckade, men det skulle ju komma ett nytt tåg snart. Det var lika fullt! Matt var nära att krevera och jag passade på att fota honom. Tredje gången gillt.
Matt har bott i NY en månad och vairt där en gång förut så han hittade bra. Tur var väl det! Han hade koll på allt. T.ex. när vi skulle åka T-bana var jag nära att flera gånger bara hoppa på ett tåg som jag trodde var det rätta medan Matt gick vidare för att vårt tåg gick från en annan perrong en trappa ner.
Hotellet vi bodde på hette Thirty Thirty och låg nära Empire State Building. Det var modernt och stilrent. Vårt rumsnummer var 729 och låg på 7:e våningen. Vårt fönster vette mot en skrapa några meter längre bort så utsikten var inget vidare. Matt sa en dag när han kollade vädret:
"Jag ser en sol omkring 12 våningar längre upp!"
Vi var ganska trötta på lördagen men vi begav oss till Little Italy dår vi åt på en liten restaurang. Det var långa köer till alla restauranger dår i Italy. Maten på restaurangen var helt ok men vi var nog för trötta för att orka bry oss.
"On a Sunday in Battery Park"
En härlig dag. Det var så varmt att ett linne och kjol inte vore helt fel. Och det var slutet på oktober. Dagen började med en riktig amerikansk cheescake i ett mysigt fik vid Flatiron, den allra första skyskrapan.
Sedan drog vi vidare till Battery Park. Vi tittade på alla foton som såldes där, många kort på vyer over NY och WTC - före och efter 9/11. Några "efter"bilder visade ljusstrålar från platserna där WTC en gång stod.
Vi köpte biljetter till Ellis Island och Frihetsgudinnan på Liberty Island. Båten gick först till Liberty. Det var en mäktig känsla att se henne på riktigt. Jag kunde ana hur alla miljoner invandrare som kom till NY kände sig när de - efter många månaders resa över havet - slutligen fick se denna skapelse.
P.g.a. renovering gick det inte att gå upp så vi fick nöja oss med att gå ett varv runt henne samt ta en titt i det provisoriska souvenirtältet.
Färden fortsatte till Ellis Island och jag rös när jag kom dit. Att få se det på riktigt! Huvudbyggnaded renoverades för 12 år sedan men sjukhuset hade igenbommade fönster. Det fanns många byggnader där för olika behov, men endel sändes tillbaka till hemlandet igen tex. om de var sjuka och det saknades botemedel.
Jag tog så många kort därinne och bytte rulle. Ett stort misstag begicks då! Jag satt in samma rulle IGEN! Så klanigt. Och jag märkte det inte förrän dagen efter.
Väggarna andades historia och vid renoveringen av huvudbyggnaden fann man "grafitti" från människor som spenderat en del av sitt liv där. Vad som stod vet jag inte, det gick inte att urskilja. Men det går att gissa. Jag hade säkert skrivit något om mitt hemland eller om min framtid i det nya landet. Kanske om de jag saknade eller de som skulle möta mig.
Vi letade svenska foton, pengar och andra föremål och hittade det. Någon hade tagit med sig en bibel som var så stor och tjock att den måste ha varit en börda att släpa på!
Vi stannade på Ellis Island i 3 timmar och åkte sedan tillbaks till Manhattan. Vi promenerade längsmed stängslet vid WTC. Det är bara ett stort hål där nu och ett kors i byggstål som minner om händelsen den 11 September för två år sedan. Det var så overkligt och jag hade svårt att föreställa mig hur vyn över NY såg ut när WTC fortfarande fanns trots att jag sett det på TV otaliga gånger. Att se det i verkligheten är en helt annan sak.
Vi åt middag på TGI Friday och den maten var riktigt god. Mina ben och fötter värkte efter alla timmar vi promenerat.
Vi köpte några vykort och tog oss tillbaka till hotellet. Planen var att vila några timmar innan vi skulle bege oss till Empire State Building. Jag slocknade direkt medan Matt tittade på TV. Han väckte mig kl 20 men jag orkade inte gå upp. "En liten stund till" sa jag och slocknade igen. Det blev en lång stund för när jag vaknade nästa gång var klockan 23 och Matt sov han också.
Vädret var något sämre på måndagen. Vi åt "breakfast to go" som riktiga New Yorker bor. Jag åt en bagel med cream cheese & soltorkade tomater. & det blev kanelkaffe till det. Det fanns hur mycket som helst att välja på!
Eftersom vi gjorde så mycket minns jag inte allt i ordning så jag ska berätta lite snabbt om resten av vår resa.
Vi var upp i Empire State Building en blåsig förmiddag. Det var högt och man kände hur det svajade. Eftersom jag är lite höjdrädd retades Matt med mig genom att sticka ut huvudet genom stänglset och säga "Vågar du göra såhär?". Det gjorde jag inte.
Vi var till Strawberry Fields Memorial i Central Park. Det är en park som är tillängnad John Lennon. Där fotograferade vi John Lennon's minnesmärke,en cirkel i mosaik med ordet "Imagine" i mitten, vackert dekorerat med blommor.
I en park utanför en restaurang var buskarna klippta i olika former, ex. björn, häst, gorilla och det var extra festliga med ljusslingor. Sedan var vi till Chelsea Hotel, som sägs ha varit Janis Joplins favorithotell samt att det var här som Sid Vicious påstås ha mördat sin flickvän Nancy Spungen 1978.
En dag var vi på en Farmer's Market i Times Square. Jag köpte varm äppelcider som verkligen smakade höst. Det var bland det godaste jag har druckit. Vi köpte även en pumpapaj.
Det låg en stor bokhandel vid Times Square där vi spenderade flera timmar och flera dollars.
Vi besökte Macy's också men där inhadlades nada. Men på Dunkin Donuts köpte vi en munk med jordgubbsglasyr, supergott!
Vi köpte mat "i lösvikt", i en plastlåda. Där fanns biff, friterade räkor, kyckling, grönsaker mm. I en annan låda la vi efterrätterna - jelly & melon mm.
Sista kvällen lyckades vi få tag på två biljetter till musikalen "Chicago". Broadway var en upplevelse jag fick gåshud av och musikalen var bra.
På onsdagskvällen tog vi oss till JFK igen. Planet gick vid 20-tiden. Det var häftigt att se NY från ovan, alla lampor. Vi åt middag på planet och sedan kände vi oss ganska trötta.
Jag vet inte hur länge jag hade sovit när jag vaknade av att Matt fällde ner bordet. Det var dags att äta igen. Jag var helt borta och mycket trött så jag ville inte ha någonting.
Senare frågade jag honom varför de serverade kaffe mitt på natten.
"Det var ju frukost". Ooops, tidsförskjutnignen hade gjort att klockan blev sju snabbare än en hund blinkar.
Jag stannade ytterligare en dag hos Matt innan det var dags att åka tillbaka till Sverige. Men trafiken var så dålig att vi inte hann i tid! Jag kom till Stanstead 30 min innan planet skylle lyfta så det var bara att boka om biljetten till nästa dag.
Då gick det bättre och jag kom till Västerås som planerat. Mina föräldrar hämtade mig och det var så finklädda att jag knappt kände igen dem.
"Man ska vara finklädd när någon kommer hem från Amerika!", sa mamma.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
