En mindre bra dag

Idag var en sån där dag när jag behövde ta fram minnet av den bra dagen vi hade för inte så länge sedan. Det är tungt idag.
Tungt för att känslan av att jag inte kan knyta an till barnen som jag önskar är extra påtaglig. Ingenting speciellt har hänt, men jag tror att det usla vädret och lite PMS är delaktiga i spelet. Min man tog barnen på morgonen och jag hade dem en stund på eftermiddagen då vi fick besök av några goa vänner och min man hade lite jobb att sköta.

Helt plötsligt slår det mig att PMS har en fascinerande stor del i spelet!!Shit,så det kan vara! Kanske jag undermedvetet inbillade mig att jag kanske var gravid, efter den där illamåendehistoiren och så är jag inte det. Allt är liksom som vanligt.

Hur svårt ska det vara att släppa det som varit, att inse fakta och börja blicka framåt? Att bara få njuta av vad jag faktiskt har, att acceptera att livet blev lite annorlunda men bra ändå?

På onsdag ska jag få lite councelling iallafall. Hoppas hoppas att det hjälper! Jag vet ju hur jag vill känna och må, men jag måste få hjälp att bearbeta allt som varit. Läste lite på nätet och tror på post-traumatisk stress och post-placement depression. Sådär vart jag lite amatör psykolog också, känner mig nöjd över min diagnos till mig själv.

Men det är inte totaldepression alltid, det finns många ljuspunkter också. Jag har bara så svårt att se dem och acceptera dem.

Känns som sirap när jag skriver det här, måste kännas som sirap att läsa också.