En bra dag

För några dagar sedan hade vi en jättebra dag, en sådan där dag som man vill minnas för alltid och plocka fram de fina minnena när det pissregnar ute (ungefär som idag då) och livet känns lite surt.

Jag står i köket och diskar (det är vansinnigt mycket tid man spenderar därinne nuförtiden!) och min lilla flicka sitter vid matbordet och ritar. Det är något hon han pyssla med lääääänge, till min stora lycka! Min lille pojke leker fint med sina bilar i vårt fd. vardagsrum som numera titulerar sig playroom (ge mig mitt vardagsrum tillbaka - nej då, jag är ganska stolt över den nya titeln kan jag säga!!!!!) men kommer snart inspringandes till mig, stolt som en tupp och ungefär en meter längre. Killen har tänkt till lite och börjar ivrigt sjunga sin egen version av "Hey diddle diddle, a cat and a fiddle, the cow jumped over the moon" som lät: "...the cow jumped over the poo". Stoltheten lyser i hans ögon och han väntar på mitt utlåtande som inte lät vänta på sig, jag börjar förstås skratta som en tok. Min lille kille, vad du kan!!!

Den förmiddagen åker vi till adoptionsgruppen, som vi besöker en gång i månaden. Det är underbart att träffa andra i samma situation, så fina mammor med så fina barn! Där kan vi prata om precis allt utan att låtsas som att allt minsann är perfekt. Mycket är ju bra men vi har alla en tuff historia att tampas med och det är skönt att ventilera sig med andra som vet och förstår precis hur det är. Jag träffade en väldigt nära vän där samt ett par andra från föräldragruppen förra året.
Barnen leker fantastiskt bra, men SJÄLVKLART blir det endel bråk. Vore inte normalt annars. Min pojke springer runt med en dockvagn och en liten flicka tar hans docka. Han kommer springandes till mig med dockvagnen utan dockan och säger upprört: Where is my baby??? Where is it???
Så ska man försöka hjälpa till utan att skratta. Det är tufft att hålla sig cool i komiska situationer som barnen inte förstår...

Efter adoptionsgruppen besöker vi till lekplatsen, som ligger strax intill. Den bästa lekplatsen jag någonsin sett, önskar att jag var barn så jag kunde få springa runt där också. Eller egentligen spelar det ingen roll för jag leker där ändå. Hoppas på den där underliga studsmattan som är som nedsänkt i marken och på de konstiga kuddarna som sitter ihop med rep. Barnen också, vi har så roligt. Sedan äter vi lite mellis på ormbänken. Den är fin. Vi stannar där en bra stund innan det är dags att åka hem igen.

I bilen på väg hem utbrister tjejen: Snart hemma! Like snot!! (förtydligande: när hon uttalar snart låter det som snot = snor). Vi skrattar gott alla tre.

Efter lunchen blir det rock'n'roll i vardagsrummet. Vi dansar som tokar alla tre, barnen jublar högt och flickan har börjat lära sig texterna till endel av sångerna och sjunger med. "Mammy, me singing rock'n'roll!". Det låter i mina öron lika fint som kyrkomusik gör för en präst. Eller nån sådan fin liknelse.

Därefter känner jag att tiden är inne all visa dem raggarbilar på youtube. De är trots allt framtida raggare, fast det vet de inte än (med eller utan häng spelar ingen roll, jag kommer bli en stolt raggarmamma).
Det går hem med besked! "More raggarbilar!!", säger båda två. Jamensjälvklartskavitittapåflerojsåkuldethärär!

På kvällen äter barnen pasta. Flickan har en jättefin fantasi och helt plötsligt sitter en av hennes pastasnurra upp.
"Pasta sitting down!" (kul där med svenska och engelska motsatser som betyder samma sak) och det gör den verkligen. Efter ett litet dag säger hon nöjt:
"Nappy change!"och en av hennes pastasnurror ligger ned medans den andra står och byter blöjan.

Pojken räknar sin pasta på svengelska:
"One, tå, fyra, fem, eight, nine, ten!".
"Wow", säger jag "så mycket pasta!!".
"Yes", får jag till svar men jag vet inte om han har förstått vad jag sagt.

Vid sju-tiden plaskar barnen glatt i badkaret och jag hör Matthew ropa "Helloooooo" från hallen. Jag ropar "Helloooooo!" tillbaka men tycker det är konstigt att jag inte hörde dörren låsas upp. Barnen stämmer in i min "Hellooooo"- kör men ingen Daddy dyker upp. Konstigt. Jag går och tittar i hallen men den är tom! Då tittar jag ut genom barnens sovrumsfönster och ser att Matthew precis har kommit hem och parkerat bilen på garageuppfarten. Mycket underligt.

Barnen myspyste i sina pyamaser framför Peppa Pig, eller Greta Gris på svenska och åt en rusk. Oj, så mysigt de hade! Sedan var det dags för godnattsaga.