Winchester och tankar

Idag var en toppendag då hela familjen åkte till Winchester och njöt av vacker stad, fika, lek i en park och promenader. Vi besökte Wichester City Mill också (National Trust). Det var spännande för alla fyra! Självklart köpte vi med oss en påse Stoneground Wholemeal Flour, så det blir snart brödbak hos oss igen.

Hoppas hoppas jag får känna denna glädje i fortsättningen också! Att bli mamma via adoption har absolut haft sina sviter eller vad man kan kalla det och jag brottas med många tankar som gör att jag ibland inte kan njuta av det här livet som jag skulle vilja.

Sorgen över att inte få uppleva en graviditet och ett biologiskt barn har kommit tillbaka och kan ibland göra så ont, så ont. Jag trodde att jag bearbetat den sorgen men tydligen var det inte tillräckligt. Men det är ju inte heller så konstigt att den återkommit nu när vi väl får barn, tankar som att inte få uppleva den första tiden med en bebis, gå där i barnvagnsbutiken och titta på barnvagnar samtidigt som den lill* sparkar i magen osv.

Kanske har jag en romantisk dröm i skimrande rosa över hur det skulle kunna ha varit ifall jag fått bli gravid också men den drömmen ska ingen få ta ifrån mig.

Tacksam är jag ändå över dessa två som tillslut kom till oss efter all väntan. Två fina, friska barn med underbar humor. Som jag inte vill ska gå och lägga sig när dagen tagit slut för jag vill spendera mer tid med dem, leka och busa. Som jag saknar när de gått och lagt sig.

Men jag kan ännu inte kalla dem "son" och "dotter", jag kan heller inte säga "mina/våra barn" för jag har kan inte ta till mig det än. Jag kallar dem "my little boy/girl" istället och låter det andra få ta sin tid.