2010:11/1 Om att sätta ihop

Frida kommer hem efter en dag på jobbet och känner sig ganska utsliten. "Åh, om jag ändå hade någon som kunde laga middag åt mig så jag slapp göra det själv var eviga dag!", tänker hon och tar en titt i kylskåpet. Vad kan jag laga för gourmetmat idag?

Det blev falukorv. Med pulvermos. Inte den bästa maten kanske men hon känner sig iallafall mätt. Nu står hon med tekoppen i handen och blickar mot sin laptop som står på vardagsrumsbordet. "Du, din jäkel",tänker hon, "idag ska det gå!"

Hon flyttar den från vardagsrummet in till kontoret (som även fungerar som gästrum. För idag ska hon skriva utan att bli distraherad av TV:n. Då kommer det att gå jättebra, det känner hon på sig.

Hon trycker på on-knappen men ingenting händer. Datorn är bara svart.
Frida muttrar högt och ljudligt, dags att leta sladd. Det är inte en stor lägenhet hon bor i men det finns många ställen där den kan ligga. Mitt i allt letande ringer telefonen. Det är mamma som bara vill veta hur hon mår. Och som gärna vill skvallra lite. Eller ganska mycket. I vanliga fall tycker Frida att det är ganska trevligt att prata med sin mamma men de fallen brukar hon inte leta sladd till datorn så hon kan börja skriva på sin bok. Hon skattar och säger "nä" och "oj då" på passande ställen och rusar samtidigt runt i lägenheten på jakt efter sladden.

"Här är den!" utbrister hon plötsligt högt rakt in i örat på stackars mamma.
"Vad i allsin dar..." säger mamma och skrattar till.
"Jag hittade den! Nu kan jag få igång datorn igen och kanske kan jag sätta ihop en berättelse så småningom! Du, kan jag ringa dig imorgon så får vi prata mer? Idag bara måste jag skriva!"

Hon sätter in sladden i datorn och efter ett kort ögonblick börjar den väckas till liv igen. Det här kommer bli en bra skrivarkväll, tänker Frida.