It's a monster!!

Så sa min lille pojke när han såg att dörren till hans och syrrans sovrum öppnades och jag klev in för att säga godmorgon. Som tur var, ändrade han sig snabbt och sa:
"No, it's Mummy!"
Så jag tycker fortfarande om honom :)

Igår spenderade vi många timmar i skogen. Det var härligt. Strålande sol, tallar, kottar och kvistar. Lite picnic hade vi med oss som vi mumsade på vid lunch.
Vi hittade världens största kotte också, den tog vi med oss hem. Jag vet inte vad vi ska göra med den än, men den är fin att titta på.

Det allra mysigaste var nog när vi skulle gå hem och barnen levde livet efter "carpe diem", något som jag haft  - och har - väldigt svårt för att göra. Men de fick mig att sätta mig på ett nedfallet träd och bara ta in naturen, gräset, kvistarna ja allt som vi såg. Vi satt där länge, länge och pratade om allt vi såg. Flickan hittade en kvist som gräset växt över och bestämde sig för att slita upp den. Oj, så hon tog i, med världens bästa "hmmmwwwphhhhh"! Men kvisten blev kvar. Jag skrattade gott och anade ett leende på hennes läppar.

Sedan hittade vi en plätt med gammalt gräs, som hö. Det har varit så kallt här så det gröna har inte kommit upp än. Det var underbart. Det påminde mig om området vid bäcken där mina föräldrar bor och naturligtvis blev jag ganska nostalgisk.
Barnen sprang runt där länge, länge och ramlade lite här och där.

Tanken är att ta ut ungarna på långa skogspromenader en eller ett par gånger i veckan. Skogarna häromkring påminner mycket om skogarna därhemma och jag vill ge barnen samma härliga upplevelse av dem som jag har. Kolikokok (ska man inte ropa i de engelska skogarna, men det gjorde jag).