New York 2003

Då var äntligen den stora dagen kommen som jag väntat på sedan augusti. Jag jobbade som vanligt i år 2 på fredagen och var inte alls nervös eller så inför min resa, den kändes alltför overklig.

När jag kom hem från jobbet packade jag ner det sista och hann även vila en timme.
Mina föräldrar skjutsade mig till flygplatsen. Där träffade jag en kvinna som skulle till London hon med, Angelika hette hon. Hennes familj var på plats för att säga hej då till henne och vi fem satt och pratade en stund.
När Angelika och jag passerat säkerhetskontrollen och anlänt till taxfreen hör jag någon ropa: Hej Helena!
Det var Therese och hennes familj. Vi växte upp i samma område. Vi satt och pratade ganska länge eftersom flyget var 1h försenat. Vi hade sällskap på planet också. Matt sms:ade "Hejsan Hella! All packed and ready to go? Just drop me a text when you get on the plane. I'll have some supper ready when we get back. See you!"

Väl framme i Stanstead fick vi vänta länge och väl på våra väskor men när jag äntligen fick min sa jag förstås hej då till Therese & co och sprang mot utgången. Där stod Han med stort H och väntade på mig. Ofattbart att äntligen få se honom igen. Stor kram och kyss, sedan tog han min stora väska i ena handen och min hand i den andra och vi gick till bilen. Vi pratade non stop under den 1,5h långa resa till Slough.
Vi kom dit ganska sent och fick inte mer än 2-3h sömn.

5.30 på lördagsmorgonen kom taxin och hämtade oss. Flyget gick från Heathrow. När vi skulle kliva ombord fick vi inte våra platser för en stol var sönder. Vi klev på sist. Men vi fick bra platser ändå, jag fick fönsterplats. Då får vi veta att alla måste kliva av planet eftersom det inte blivit undersökt ordentligt. Alla dryga 300 passagerare fick gå igenom samma procedur igen med passkontroller etc. Allas platser kontrollerades och vi fick inte samma som vi hade. Typiskt! Av tre platser fick jag mittplatsen och Matt fick den närmast mittgången.
Planet lyfte 11.10 istället för 8.40. Men ok, vi hade ju våra tv:n och jag tittade på "Pirates of the Carribean", läste och lyssnade på musik. Matt tittade på "Terminator".

Vi fick välja vad vi ville ha att dricka, vin, drink. Jag valde juice. Sedan serverades lunchen. Den var säkert god - om man gillar svamp! Jag blev inte mätt...
7h och 40 min senare landade vi på JFK i New York. 18.50 UK time, 13.50 NY time.
När vi hämtat våra väskor och gått igenom kontrollen tog vi först buss till T-banan och det var långt! Vi färdades trots allt endast inom flygplatsområdet. Väl framme vid T-banan fick vi vänta ett tag på tåget, som när det väl kom var alldeles fullt. Vi suckade, men det skulle ju komma ett nytt tåg snart. Det var lika fullt! Matt var nära att krevera och jag passade på att fota honom. Tredje gången gillt.

Matt har bott i NY en månad och vairt där en gång förut så han hittade bra. Tur var väl det! Han hade koll på allt. T.ex. när vi skulle åka T-bana var jag nära att flera gånger bara hoppa på ett tåg som jag trodde var det rätta medan Matt gick vidare för att vårt tåg gick från en annan perrong en trappa ner.

Hotellet vi bodde på hette Thirty Thirty och låg nära Empire State Building. Det var modernt och stilrent. Vårt rumsnummer var 729 och låg på 7:e våningen. Vårt fönster vette mot en skrapa några meter längre bort så utsikten var inget vidare. Matt sa en dag när han kollade vädret:
"Jag ser en sol omkring 12 våningar längre upp!"

Vi var ganska trötta på lördagen men vi begav oss till Little Italy dår vi åt på en liten restaurang. Det var långa köer till alla restauranger dår i Italy. Maten på restaurangen var helt ok men vi var nog för trötta för att orka bry oss.

"On a Sunday in Battery Park"
En härlig dag. Det var så varmt att ett linne och kjol inte vore helt fel. Och det var slutet på oktober. Dagen började med en riktig amerikansk cheescake i ett mysigt fik vid Flatiron, den allra första skyskrapan.

Sedan drog vi vidare till Battery Park. Vi tittade på alla foton som såldes där, många kort på vyer over NY och WTC - före och efter 9/11. Några "efter"bilder visade ljusstrålar från platserna där WTC en gång stod.

Vi köpte biljetter till Ellis Island och Frihetsgudinnan på Liberty Island. Båten gick först till Liberty. Det var en mäktig känsla att se henne på riktigt. Jag kunde ana hur alla miljoner invandrare som kom till NY kände sig när de - efter många månaders resa över havet - slutligen fick se denna skapelse.
P.g.a. renovering gick det inte att gå upp så vi fick nöja oss med att gå ett varv runt henne samt ta en titt i det provisoriska souvenirtältet.

Färden fortsatte till Ellis Island och jag rös när jag kom dit. Att få se det på riktigt! Huvudbyggnaded renoverades för 12 år sedan men sjukhuset hade igenbommade fönster. Det fanns många byggnader där för olika behov, men endel sändes tillbaka till hemlandet igen tex. om de var sjuka och det saknades botemedel.
Jag tog så många kort därinne och bytte rulle. Ett stort misstag begicks då! Jag satt in samma rulle IGEN! Så klanigt. Och jag märkte det inte förrän dagen efter.

Väggarna andades historia och vid renoveringen av huvudbyggnaden fann man "grafitti" från människor som spenderat en del av sitt liv där. Vad som stod vet jag inte, det gick inte att urskilja. Men det går att gissa. Jag hade säkert skrivit något om mitt hemland eller om min framtid i det nya landet. Kanske om de jag saknade eller de som skulle möta mig.

Vi letade svenska foton, pengar och andra föremål och hittade det. Någon hade tagit med sig en bibel som var så stor och tjock att den måste ha varit en börda att släpa på!

Vi stannade på Ellis Island i 3 timmar och åkte sedan tillbaks till Manhattan. Vi promenerade längsmed stängslet vid WTC. Det är bara ett stort hål där nu och ett kors i byggstål som minner om händelsen den 11 September för två år sedan. Det var så overkligt och jag hade svårt att föreställa mig hur vyn över NY såg ut när WTC fortfarande fanns trots att jag sett det på TV otaliga gånger. Att se det i verkligheten är en helt annan sak.

Vi åt middag på TGI Friday och den maten var riktigt god. Mina ben och fötter värkte efter alla timmar vi promenerat.
Vi köpte några vykort och tog oss tillbaka till hotellet. Planen var att vila några timmar innan vi skulle bege oss till Empire State Building. Jag slocknade direkt medan Matt tittade på TV. Han väckte mig kl 20 men jag orkade inte gå upp. "En liten stund till" sa jag och slocknade igen. Det blev en lång stund för när jag vaknade nästa gång var klockan 23 och Matt sov han också.

Vädret var något sämre på måndagen. Vi åt "breakfast to go" som riktiga New Yorker bor. Jag åt en bagel med cream cheese & soltorkade tomater. & det blev kanelkaffe till det. Det fanns hur mycket som helst att välja på!

Eftersom vi gjorde så mycket minns jag inte allt i ordning så jag ska berätta lite snabbt om resten av vår resa.

Vi var upp i Empire State Building en blåsig förmiddag. Det var högt och man kände hur det svajade. Eftersom jag är lite höjdrädd retades Matt med mig genom att sticka ut huvudet genom stänglset och säga "Vågar du göra såhär?". Det gjorde jag inte.

Vi var till Strawberry Fields Memorial i Central Park. Det är en park som är tillängnad John Lennon. Där fotograferade vi John Lennon's minnesmärke,en cirkel i mosaik med ordet "Imagine" i mitten, vackert dekorerat med blommor.

I en park utanför en restaurang var buskarna klippta i olika former, ex. björn, häst, gorilla och det var extra festliga med ljusslingor. Sedan var vi till Chelsea Hotel, som sägs ha varit Janis Joplins favorithotell samt att det var här som Sid Vicious påstås ha mördat sin flickvän Nancy Spungen 1978.

En dag var vi på en Farmer's Market i Times Square. Jag köpte varm äppelcider som verkligen smakade höst. Det var bland det godaste jag har druckit. Vi köpte även en pumpapaj.
Det låg en stor bokhandel vid Times Square där vi spenderade flera timmar och flera dollars.

Vi besökte Macy's också men där inhadlades nada. Men på Dunkin Donuts köpte vi en munk med jordgubbsglasyr, supergott!
Vi köpte mat "i lösvikt", i en plastlåda. Där fanns biff, friterade räkor, kyckling, grönsaker mm. I en annan låda la vi efterrätterna - jelly & melon mm.

Sista kvällen lyckades vi få tag på två biljetter till musikalen "Chicago". Broadway var en upplevelse jag fick gåshud av och musikalen var bra.

På onsdagskvällen tog vi oss till JFK igen. Planet gick vid 20-tiden. Det var häftigt att se NY från ovan, alla lampor. Vi åt middag på planet och sedan kände vi oss ganska trötta.
Jag vet inte hur länge jag hade sovit när jag vaknade av att Matt fällde ner bordet. Det var dags att äta igen. Jag var helt borta och mycket trött så jag ville inte ha någonting.
Senare frågade jag honom varför de serverade kaffe mitt på natten.
"Det var ju frukost". Ooops, tidsförskjutnignen hade gjort att klockan blev sju snabbare än en hund blinkar.

Jag stannade ytterligare en dag hos Matt innan det var dags att åka tillbaka till Sverige. Men trafiken var så dålig att vi inte hann i tid! Jag kom till Stanstead 30 min innan planet skylle lyfta så det var bara att boka om biljetten till nästa dag.
Då gick det bättre och jag kom till Västerås som planerat. Mina föräldrar hämtade mig och det var så finklädda att jag knappt kände igen dem.
"Man ska vara finklädd när någon kommer hem från Amerika!", sa mamma.