Irish Blessing
May the road rise to meet you,
May the wind be always at your back.
May the sun shine warm upon your face,
The rains fall soft upon your fields.
And until we meet again,
May God hold you in the palm of his hand.
May God be with you and bless you:
May you see your children's children.
May you be poor in misfortune,
Rich in blessings.
May you know nothing but happiness
From this day forward.
May the road rise up to meet you
May the wind be always at your back
May the warm rays of sun fall upon your home
And may the hand of a friend always be near.
May green be the grass you walk on,
May blue be the skies above you,
May pure be the joys that surround you,
May true be the hearts that love you.
lördag 13 februari 2010
måndag 8 februari 2010
2010:8/2 En bra egenskap
Lisen sitter på kontoret och beställer lite kontorsmaterial till företaget. Det är ett tråkigt arbete men det måste göras förstås.
Hon är nästan klar med beställningen när Inger kommer inrusandes med andan i halsen. Vad har hänt?
"Du ansvarar för parkeringslistan, visst är det så?" slänger hon ur sig. Inget hej eller hur är det. Rakt på sak bara på ett otrevligt vis.
Det finns inte tillräckligt med parkeringsplatser i närheten av jobbet så endel får parkera någon annanstans vissa dagar i veckan men kan då alltså parkera på den närmre parkeringsplatsen andra dagar i veckan. Detta måsta Lisen reda ut varje vecka så det blir rättvist för alla.
"Eeh, ja. Hurså?"säger hon och känner sig ganska irriterad över Ingers burdusa sätt.
" Jag har inte fått någon parkeringsplats vare sig på tisdag, onsdag eller fredag och jag slutar senare än de flesta alltså borde mitt namn stå på listan!" säger hon argt.
"Men ditt namn står på listan. Titta här. Tisdag, Karlsson I, onsdag Karlsson V..förlåt, mitt misstag. Jag måste ha blandat ihop dig med Vera. Men fredag - oj, där står ditt mans namn istället!"
"Ja just det. Hur ska jag då veta att jag kan använda den platsen?"
"Men ni samåker ju varje dag?"
"Det hör inte hit!"
"Va? Ni använder ju samma bil!"
"Det jag menar är att kan du vara så vänlig att skriva mitt namn istället för min mans namn på listan."
"Det ska jag tänka på".
"Ok, tack då", säger hon hastigt och lämnar rummet med snabba små steg.
"Så irriterande", tänker Lisen och undrar varför Inger egentligen var så arg på henne. Det var första gången som hennes namn uteblivit från listan av misstag.
En stund senare kommer en av tjejerna som jobbar på kontoret in till Lisen med en kopp te till henne.
"Åh, tack. Det var snällt av dig!"
"Du, vad sa du egentligen till Inger? Hon var jättearg och gick till chefen".
"Gjorde hon? Jag höll bara med henne och sa att jag ska tänka på att skriva hennes namn på listan och inte hennes mans namn. Och att jag inte ska blanda ihop henne med Vera Karlsson. Inget mer!"
"Så vad klagar hon över då, det verkar ju som att det redan blivit utrett?"
"Säg det, hon har väl en riktigt dålig dag."
"Det är bra underligt ibland. Din egenskap att kunna behålla lugnet & lyssna på henne när hon kom in här och var så arg var inte alls den respons hon förväntade sig. Det gjorde henne ännu argare så därför gick hon till chefen för att få ur sin frustration ordentligt."
"Men så drygt! Jag känner mig så irriterad på henne för det här!"
"Men tänk hur det skulle ha blivit om du hade gett utlopp för din ilska gentemot henne och varit lika tvär tillbaka. Då hade hon haft något att klaga på hos chefen men som det ser ut nu har hon inte ett ordentligt skäl till att klaga. Jag tror inte att han kommer ta någon notis om hennes klagomål."
"Sant. Fika efter jobbet eller?"
"Absolut. Jag bjuder!"
Hon är nästan klar med beställningen när Inger kommer inrusandes med andan i halsen. Vad har hänt?
"Du ansvarar för parkeringslistan, visst är det så?" slänger hon ur sig. Inget hej eller hur är det. Rakt på sak bara på ett otrevligt vis.
Det finns inte tillräckligt med parkeringsplatser i närheten av jobbet så endel får parkera någon annanstans vissa dagar i veckan men kan då alltså parkera på den närmre parkeringsplatsen andra dagar i veckan. Detta måsta Lisen reda ut varje vecka så det blir rättvist för alla.
"Eeh, ja. Hurså?"säger hon och känner sig ganska irriterad över Ingers burdusa sätt.
" Jag har inte fått någon parkeringsplats vare sig på tisdag, onsdag eller fredag och jag slutar senare än de flesta alltså borde mitt namn stå på listan!" säger hon argt.
"Men ditt namn står på listan. Titta här. Tisdag, Karlsson I, onsdag Karlsson V..förlåt, mitt misstag. Jag måste ha blandat ihop dig med Vera. Men fredag - oj, där står ditt mans namn istället!"
"Ja just det. Hur ska jag då veta att jag kan använda den platsen?"
"Men ni samåker ju varje dag?"
"Det hör inte hit!"
"Va? Ni använder ju samma bil!"
"Det jag menar är att kan du vara så vänlig att skriva mitt namn istället för min mans namn på listan."
"Det ska jag tänka på".
"Ok, tack då", säger hon hastigt och lämnar rummet med snabba små steg.
"Så irriterande", tänker Lisen och undrar varför Inger egentligen var så arg på henne. Det var första gången som hennes namn uteblivit från listan av misstag.
En stund senare kommer en av tjejerna som jobbar på kontoret in till Lisen med en kopp te till henne.
"Åh, tack. Det var snällt av dig!"
"Du, vad sa du egentligen till Inger? Hon var jättearg och gick till chefen".
"Gjorde hon? Jag höll bara med henne och sa att jag ska tänka på att skriva hennes namn på listan och inte hennes mans namn. Och att jag inte ska blanda ihop henne med Vera Karlsson. Inget mer!"
"Så vad klagar hon över då, det verkar ju som att det redan blivit utrett?"
"Säg det, hon har väl en riktigt dålig dag."
"Det är bra underligt ibland. Din egenskap att kunna behålla lugnet & lyssna på henne när hon kom in här och var så arg var inte alls den respons hon förväntade sig. Det gjorde henne ännu argare så därför gick hon till chefen för att få ur sin frustration ordentligt."
"Men så drygt! Jag känner mig så irriterad på henne för det här!"
"Men tänk hur det skulle ha blivit om du hade gett utlopp för din ilska gentemot henne och varit lika tvär tillbaka. Då hade hon haft något att klaga på hos chefen men som det ser ut nu har hon inte ett ordentligt skäl till att klaga. Jag tror inte att han kommer ta någon notis om hennes klagomål."
"Sant. Fika efter jobbet eller?"
"Absolut. Jag bjuder!"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
